Árbbe

Vi minns genom berättandet, jag berättar för att minnas. Berättelsen lär mig känna mina förfäder, på ett sätt är jag en del av dem genom det. Elden hjälper till att skapa berättelsen, den sätter stämningen här i kåtans sfär. Det är inte bara vi som bor i kåtan, här bor också tre gudinnor, under oss är det en annan värld, om än likt våran. Ovanför oss ser vi förfäderna dansa på himlavalvet den mörka delen av året, då får vi också skåda den jakt som varje skymning startar och pågår till gryningen. Det är en del av våran berättelse. Det är våran kosmologi. Tack vare att vi flyttade med årstiderna kunde vi bara ta med oss de vi kunde bära. Berättelserna och minnet fick bli våra bibliotek, jojken berättade om platserna, människorna, alla andra varelser och fenomen. Vårt Alexandria är i var och en av oss, under varje sten, i varje stam och i varje jokk. Berättelsen är arvet jag fick, det är också arvet jag kommer ge till dem efter mig. Det här är en del av självporträttet, arvet och testamentet.